måndag 4 december 2006

Jakten på den försvunna skatten

Eftersom jag har DN som startsida, var det första jag såg när slog på datorn :

Stor vikingaskatt hittad på Gotland.

Det rör sig om en myntsamling, förmodligen från 900-talet, som hittades av två killar som utförde röjningsarbete på grannens tomt. Nu råkar det vara så att den ena killen studerar historia och kopplade därför med en gång att det måste röra sig om något stort. (OBS! DN:s ord. En som studerar filmvetenskap eller japanska hade tydligen inte fattat, eller?) Länsstyrelsen kontaktades och killarna blev intervjuade av diverse tidningar.

Jag kan tänka mig att unge, tja, vi kan kalla honom Kalle, blev rejält upphetsad när han såg hur det glimmade där nere i jorden. Jag undrar vad han tänkte.

Tänkbart scenario:

Kalle (tänker på gotländska medan han gräver i jorden): Min rygg... Jävla gubbjävel. Röjningsarbete... Inte får man betalt heller, nänä. Dessutom regnar det. Ösregnar. Fy fasiken. Bara för att man råkar vara ung och vital ska man slita häcken av sig till inga nytta alls. För grannsämjans skull. Jäkla morsan som lovade gubben. Borde egentligen sitta med hemtentan i historia. Varför sökte jag den skitkursen? Varför? Så tråkigt, sååå beigt... Jag ska sååååå hoppa av och... Men, vad är det där? En kapsyl? (Kalle gräver lite mer) Vaad faaan.... Det ser ju ut som... som...

Här börjar Kalles hjärna gå på högvarv. Hans puls stiger och han börjar andas allt tyngre. Han lägger bort spaden och börjar gräva med händerna. Hans pupiller börjar anta formen av små dollartecken.

Kalle (tänker fortfarande): Jävlar, så mycket mynt! Undrar om de är väldigt gamla? Fasen också, att jag inte lyssnat ordentligt på föreläsningarna utan bara spanat in den där snygga bruden framför mig! Men visst sjutton ser de gamla ut, riktigt antika faktiskt. Woo-hooo! Jag är rik! Rik! Riiiik! No more CSN, aldrig mer cykel till skolan, slut med att bo hos morsan... Shit, brudarna kommer flockas omkring mig. Och den där sabla professorn som gav mig underkänt på provet kommer att kasta sig framför mig och kyssa mina fötter. I'm rich! I'm famous! I'm...

Här kommer Kalle på att han inte är ensam. Han sneglar på brorsan som gräver en bit bort och försöker komma på ett bra sätt att gömma undan mynten utan att bli upptäckt. Han börjar stoppa mynt i jackfickorna, men kommer snabbt fram till att det är för många mynt. Dessutom ser det lite suspekt ut med fickor som är så sprängfulla att man knappt kan gå. Han börja stoppa mynt överallt - i byxfickorna, i skorna, i mössan, i kallingarna.

Så där ja.

Kalle (ropar åt sin bror): Du, jag måste bara gå hem och fixa en grej. Kommer snart tillbaks.

Och så vaggar han därifrån.

Nu vet man ju i och för sig att mynten lämnades till Länsstyrelsen - kanske fick Kalle lite dåligt samvete eller så hittade hans mamma några konstiga mynt när hon tömde hans byxfickor innan hon lade in brallorna i tvättmaskinen och blev misstänksam.

Slutet gott, allting gott.

Unge Kalle blir intervjuad av flera stora tidningar - till och med av en lokal tv-station. Han gnuggar förnöjsamt händerna medan han pratar med reportrar och är övertygad om att tjejerna kommer dåna när de läser om honom. Han känner sig som Indiana Jones och har till och med skaffat sig en lika fräck hatt som Harrison Ford hade i Jakten på den försvunna skatten.
I'm hot, tänker han och ler lite. Sooo friggin' hot.

- Jag siktar på att utbilda mig till arkeolog, säger han till DN.
- Hittelön, då? frågar journalisten.
- Hittelön är inte det viktigaste, svarar Kalle och tänker KA-CHING!
- Jag hoppas inte på någonting. Jag är jätteglad att vi hittat denna skatt, fortsätter han och tänker KA-CHING!
- Ska du dela pengarna med din bror? frågar journalisten och försöker att inte titta på Kalles fula hatt.
- Självklart, svarar Kalle, ler och tänker NO FUCKIN' WAY! KA-CHING!

Källa: dn.se

Inga kommentarer: